Jag som är namn-dement

Nu beger jag mig snart av mot Hälsingland och släktträff.

85 nya, okända människor.
85 nya, okända ansikten.
85 nya, okända namn.

Hoppas vi får namnskyltar. Jepp. Hoppas.

Tar inte med mig datorn upp så vi syns (om jag överlever) om ett par dagar!

Tur att man tog studenten förra året

Jag tycker synd om alla stackars studenter som får skrika ute i regnet idag. Men det kanske är som med bröllop att regn betyder tur? I så fall tycker jag inte synd om studenterna längre. Och de är inte stackars.


Jag undrar verkligen vad de matar sniglarna med i Stockholm. Avfall från kärnkraftverk?



Den kanske inte ser så imponerande ut men trust me - det var en big as-snigel!

Det kunde väl ha varit lite Hollywoodfilm över det i alla fall

Nu ska jag förklara något för er om männikans natur - om ett gäng poliser spärrar av en gata och vaktar polisbanden som hökar för att ingen ska kunna smita igenom, en stor brandbil står innanför och ett kort tag innan kom en ambulansbil. Då blir man nyfiken. Då måste man gå förbi. Långsamt. Vrålstirrandes.

Kan inte hjälp det. It's nature. Fantasin skenar iväg.. Kommer polisen komma ut med någon? Flera styckna kanske? Är det ett gisslandrama? Knarktillslag? Kommer någon börja skjuta? Nej men en brandbil fanns också. En stor brand? En kattunge som klättrat upp i ett träd? På taket?

Förstå min besvikelse när jag inte såg något igår. Och förstå min ännu större besvikelse när jag såg det här idag,



Hur upphetsande var det liksom?


Stora problem

Så då står vi där igen då:

Dammsuga, Duscha eller Handla Färdkost?

Jag känner mig villrådig.

7 dresses

Vad är det ni säger? Ni får prata högre.

Andrea, vi vill se vad du testade på indiska!

Åh vill ni det.. Ja men klart att ni ska få det i sådana fall!


Mrs Cool




det här var den enda klänningen som satt riktigt bra



men det här var den som blev sötast på bild


pennklänning


finns inget som passar bättre till klänningar en strumpor. nåja, det kanske skulle vara mina jumpaskor då..

Tanken var i alla fall god. Och maten.

Det här var min plan för igår:

Åka in på stan och hämta ut sista Twilightboken. Gå runt en stund och sedan åka hem. Äta. Städa upp efter mig, diska, ta en dusch och packa väskan. Gå och lägga mig och få åtminstone 6-7 timmar med god nattsömn. Gärna fler.

Det här hände:

Började som planerat och hämtade ut boken, passade på att låna en till när jag ändå var igång. Drabbades av lågt blodsocker och gick in på indiska. Testade 7 plagg. 1 passade. Insåg att jag var hungrig och gick därför in på Coop för att köpa en macka eller liknande. Kom ut med 3 chokladbitar. Smart tänkt. Drar vidare till Mariatoget och köper en väska på Stadsmissionen. Skyller på det låga blodsockret. Bestämmer mig för att åka hem men tar en stor omväg till t-banan för att kolla in varför polisen och brandkåren har spärrat av mitt i en bostadsväg. Ser inget, blir besviken. Kommer hem och lassar upp en stor tallrik med kycklingben och potatissallad. Inser efter ett tag att det inet var tillräckligt och i brist på ork att laga mat beslutar jag mig för att köpa riktig mat - pizza. Äter. Njuter. Börjar läsa boken. Kollar upp och klockan är 04.11. Inget är städat, inget är packat, ingen är duschad. Fan. Bara att ställa klockan.

Och egentligen - vem behöver mer än 4 timmar med sömn?


Eller var det lågt blodsocker?

Det finns inget som säger lunch så mycket som 3 marabou dubbelbitar för 18 kr.


Varför diska när man kan ta nytt?

Jag har skaffat mig en taktik när det gäller disken.

Behöver jag något tar jag det nytt ur skåpet. Är det slut hittar jag något annat som funkar lika bra.

Orka diska liksom.



Än ser det inte så illa ut iaf..

Ska jag skrika eller skratta?

Jag hade världens konstigaste reaktion i trapphuset nyss. Lamporna hade slocknat och när jag tittade upp hängde det något på räcket en trappa upp. Min tankereaktion gick så här:

Tänk om det skulle stå någon i mörkret. Det hänger jackor på räcket. Det står någon där! Det är jackor på räcket. Det står en liten tjej där! Det är jackor på räcket.

Vad hände där liksom?

Min första..

Jag har gjort min livs första caffe latte, cafè au lait, espresso och cappuccino. Och vill ni veta vad de sa (klart som korvspad ni vill): "Det smakar bra" "Helt okej faktiskt" "Bra"

Ingen ställde ner koppen i panik. Inga konstiga ansiktsgrimarser.

Det är så jag borde tagit en bild det det hela. Aaa, helt klart.

Kan vara bra att veta

Jag upptäckte igår att jag alltid börjar med vänster fot när jag går upp för trappor. Kom ihåg det.


Varning för löddorna

Flyttlåder är av naturen aggressiva små varelser. Så här kan man alltså se ut efter packning..






7 dagar i en vecka

Mina damer och herra, jag ger er ytterligare ett livstecken: Tadaaaa. Och till det tänkte jag även ge er en snabb resumé över den senaste veckan eftersom jag vet hur intressant mitt liv är för er.

And so the story begins..


Igår var det exakt en vecka sedan jag satte mig på tåget för att åka till Stockholm och skriva kontrakt. Tydligen har jag vuxit upp under de senaste månaderna och blivit vuxnare. Jag anländer till stationen och ser två tåg stå inne på spåren. Det bådar gott - gissa vilket jag ska åka med?



Nej, det är inte den coola dubbeldäckaren som går till storstaden. Den är den lilla antika. Skymf mot hufvudstaden - I think so.

Två dagar senare sätter jag mig på tåget tillbaka till Dalarna igen. Har vid det här laget spenderat 300 svenska kronor på tågbiljetter under en tidsram av 3 dagar. Tummen upp för det. En olycka på spåret dagen innan gör att vi åker från Stockholm något senare än planerat. Problem med elledningarna gör att vi blir stående en halvtimme i Avesta-Krylbo. Allt som allt gör förseningarna att vi kontinuerligt måste stanna och invänta tågmötet - det är trots allt vi som inte håller tidsramen. Vi kommer till Borlänge dryga en timme senare än beräknat men då ställs tåget in där och går inte vidare till slutstation. Damn. Tur att man har snälla morföräldrar som sätter sig i bilarna och hämtar upp försenade barnbarn.

Torsdag börjar jag rensa papper i min sekretär. Fredag köper jag flyttlådor och börjar packa ihop. Lördag firar jag och morfar med att hammra sönder sekretären med en yxa (den vägrade gå in i bilen). Söndag hade jag middag med Anna Maja och Assi.

Måndag eftermiddag är hela mitt rum nerpackat och jag har satt små gula post-its på allt så min mor ska veta exakt vad som ska göras med det.

Så såg min vecka ut. Nu kan ni slappna av.

J to the L to the O

Efter att ha konstaterat att hela min cd-samling är från 1999-2004 har jag satt i Jenniefer Lopez i spelaren och försöker peppa mig.

Och vem kan peppa bättre än en idol?

Jag hoppas det är påskharen i sådana fall

Det jag inte kan förstå är vem i fridens namn det är som lägger in saker i mitt rum! 4 lådor är fyllda med saker - framtagna, rensade och nedplockade - och trots det tar det aldrig slut med grejor. Jag öppnar en byrålåda och ser hur sakerna väller ut. Jag vänder mig om och studsar till när det helt plötlsigt ligger prylar över hela min säng. Hur tusan kom de dit? Jag tittar åt ett annat håll och finner plötsligt att jag stirrar face to face med saker jag inte längre vet vad de är till för. Eller var/vad de kom från. Eller när jag någonsin ska tänkas ha användning för de igen.

Är det påskharen som extraknäcker som prylläggare?

Tomten som sprider ut det som blev kvar på tomteverkstaden?

En psykopatisk psykopat som leker en katt-och-råtta lek men mitt psyke i hopp om att jag ska bryta ihop, springa skrikandes ut ur mitt rum, rammla ner för trappen och bli medvetslös så han kan kidnappa mig och sätta mig i sin docksamling?

Vem det än är så skulle jag uppskatta ett svar asap. Helst skrivet i rapportform på lättförstålig svenska med en förklarande sammanfattning i början. Tack på förhand!
/ Andrea

Det är inte lätt att vara jag

Jag lever! Ni kan andas ut nu. Jag har inte heller gått under jord. Men de senaste 10-något dagarna har varit så kompakta att jag funderar på hur detta är möjligt. Hur kan man gå från 0 till 210 sådär? Det kan också ha att göra med att jag har gått från att vara sysslolös till att ha sysslor väldigt snabbt och då kommer kärringen i mig fram.

Oj oj oj, kära nån. Jag ska till banken idag. Då hinner jag inte gå en promenad i eftermiddag.

- Hej Andrea, ska vi träffas?
Kan inte. Ska handla på ICA och sedan städa upp i mitt rum, boka tågbiljett och googla. Jag har fullt upp.

Nu vet ni. The kärring is back!


lbland händer det

Hej, nu har det varit dåligt bloggande.

Livet kom i vägen.


RSS 2.0