Dagen efter "Dagen Efter"

Var ute i fredags på en av nationerna i stan. De spelade soul och vi dansade hela natten till R-E-S-P-E-C-T och Jackson 5. 
 
En riktigt kul kväll och jag höll alkoholkonsumtionen under kontroll.
 
....
 
...
 
...
 
Trodde jag. Spenderade hela gårdagen i sängen framför serier på datorn och ville bara sova. Vaknade till liv vid 00.30 ungefär och kände att det var en väldigt läglig tid att gå ut för första gången på "dagen" och busa.
 
Blev inget av med det dock. Kanske tur det då jag sov till 12.00 idag och nu fortfarande sitter och försöker komma till liv.
 
Man vet att man är dagen efter-dagen efter när man står i duschen och tvättar ansiktet med schampo.
 
That's all I have to say about that. 

Ska någon göra det kan det väl lika gärna vara jag

Idag har varit en sådan här produktiv dag.
 
Imorse rullade jag runt runt runt i mina stora, breda, sköna, underbara säng. Efter ett tag vaknade jag och insåg att jag sovit igenom mitt alarm. Ingen fara - ställer om det på lite senare och somnar om. Sover även igenom det. Vaknar upp med ett "oh shiet är klockan tio i nio? Jag som skulle tvättat håret, ätit och pluggat innan dagens föreläsning vid 10!". Prioriterar duschen först, vill inte ha hälsovårdsmyndigheterna på mig. Kommer ut och slänger in havregrynsgröt i micron medan jag klär på mig. Ser på klockan och upptäcker att jag måste gå om 5 min och kommer inte hinna frukost. Klasskompis ringer och säger att hon också försovit sig. Bestämmer ny tid att träffas upp, kastar i mig gröten på stående fot och springer sedan 5 varv i lägenheten och kommer hela tiden på nya saker jag glömt att jag skulle ha med. Dessutom är anteckningsblocket borta.
 
Kutar på som fan och hinner precis till att föreläsningen ska starta. Tacka vet jag den akademiska kvarten. 
 
Håller på att somna under föreläsningen typ femtioelva gånger - det är jobbigt att försova sig till sena lektioner. Överlever, träffar seminariegruppen över lunch och förbereder inför fredagens seminarium. 
 
Går hem och lägger mig halvdöd i sängen och snurrar runt ett par varv bara för att jag kan. Peppar inför möte med programföreningen.
 
Är mycket glad att jag gick! Kul att höra om de olika utskotten, rösta på nya ledamöter och flasha BH:n för hela styrelsen.
 
.. Vad? 
 
Visade sig att jag hade haft lite bråttom att klä på mig imorse. Ja, man kan väl säga att jag hade mycket bråttom och därav missat ena axelbandet på linnet. Vilket inte uppmärksammades förrän jag tog av mig yttertröjan på mötet. 
 
Längs fram i rummet. 
 
Jag säger bara det att om, om, jag hade velat bli ledamot. Ja, då hade jag inte behövt hålla en presentation som de andra. Jag vet redan hur man säljer in sig.
 
Säljer ut sig.
 
Rösta på Andrea!

Så länge den dränks i mjölk

Jag är säker på att vissa människor är mer lämpade för vissa saker än andra. Du har människor som är tekniskt lagda och kan pilla i timmar med teknikprylar. Du har de som är väldigt praktiska och de som är väldigt opraktiska. 
 
Du har de som tar en titt i köket och sedan "slänger ihop" en trerätters så där "spontant". 
 
Och sedan har du de som idag misslyckades med havregrynsgröten.
 
Jag kallar den inte oätlig, absolut inte..
 
 
Allt går med mycket mjölk.
 
 
 
 

Lyckan är fullbordad

Ja, ni kanske har sett det på mig. Att det skett en förändring.
 
Det är något speciellt man utstrålar, det liksom lyser om en. Det går inte att sätta fingret på det, så man tar stöd med hela handen istället. Där nere. 
 
Ni har säkert redan gissat det men nu bekräftar jag det: 
 
Smärta. Ren och skär smärta i korsryggen efter att sovit på en madrass på golvet i två veckors tid. 
 
Men så idag har ett mirakel kommit till liv (åtminstone har det kommit upp till lägenheten, och det tog sin tid kan jag säga - två vändor till IKEA och stålar till killen på hemleverans).
 
Jag har blivit med säng!
 
Du är mycket efterlängtad o du sömngivare. Du ryggslutsstödjare. 
 
Lyckan är obeskrivlig. 
 
 
Vill reservera mig för att det snart kan komma ett inlägg om hur bra det egentligen är att sova på golvet. Att befinna sig "uppe i luften" är för korta människor som vill känna sig långa. Och som lång behöver man inte fylla det behovet. 
 
Jo, som sagt. Det är nämligen jag som skruvat på benen. 
 
Ville bara tillägga det. 

Borde kanske resa mig ur sängen nu

Om 45 minuter börjar min 3-timmars föreläsning. Pepp på den.
 
Om 28 minuter bör jag ha:
 
* Klätt på mig
* Ätit frukost
* Letat reda på anteckningblocket
* Tagit reda på vem främlingen i soffan är
* Läst 80sidor PDF-fil (so far läst 0 sidor)
* Läst uppgiften jag borde gjort till idag
 
Men jag bloggar.
 
Jag vet inte. Men ibland känns min prioritering lite snevriden. 

Tror inte han heter Laban i alla fall

Vaknade av mig själv halv sju imorse och var på jättebra humör. Drömde precis att jag pussat en snygg kille på bussen.
 
Visade sig att han hade "typ tjej" (hans ord) och senare att hon var gravid.
 
...
 
I alla fall. Han var jättetrevlig. Och snygg. Det var en bra dröm. 
 
En timme senare gick jag upp och kommer ut i vardagsrummet när jag hör hur det rasslar bakom mig. Ett långt, prasslande, konstigt ljud och jag vänder mig om i stort sett beredd att stå face to face med ett lakan-spöke. Blev något förvånad när jag upptäckte att det låg en främmande kille i soffan och prasslade med täcket.
 
Eh.. 
 
God morgon!

Vem sa 2012?

Det är okej att ni inte står och gömmer er i ett mörkt rum.

Det är okej att ni inte har med er tårta.

Eller ballonger.

Eller sådan där partyhatt.

Det är ju inte som att ni visste att jag skulle komma idag.

Jag har ju inte föranmält mitt besök direkt.

Men nu när ni är här. Och jag är här. Då tycker jag ändå att vi kan komma överrens om detta:

Ha alltid en chokladbit med i väskan.

Man vet aldrig när jag dyker upp här nästa gång. Och alla gillar choklad.

RSS 2.0