Jag är på riktigt bra blogghumör. Just nu, i detta precisa moment, känner jag hur jag skulle kunna skriva ett ton av inlägg och lägga upp (kompensation?). Men här kommer trixet i hummersåsen - jag vet inte vad jag skulle skriva om. Bara att jag kan. Vill skriva! Saknar bloggandet faktiskt känner jag nu. Det är något speciellt med hur fingrarna rör sig över tangenterna och trycker ner bokstäverna i sådan rytmisk takt att folk börjar vända sig om och undra vem tusan det är som kan skriva med sådan snabbhet. Sådan precision. Någon mycket framgångsrik och välutbildad absolut. Med hög status och saftigt kontoutdrag. Champagne till middagen och utflykter i privathelikoptern över gröna fält och exotiska platser. En person som tordes vara personlig vän med president Obama och får utmärkelser under Nobelmiddagen. Jaaa..

Tänk så snopa de blir när det får syn på mig då.

Eller blir de...?

Känner att mina sporadiska uppdateringar är ganska.. sporadiska. Och osammanhängande.

Tummen upp!

Har bokat tågresa till ner Götet över hgelgen. Kom till centralen i tid. Kollade anslagstavlan och gick sedan till fel perrong. Upptäckte att dubbeldäckaren inte var en dubbeldäckare men att den hade restaurangvagn. Då var det kompenserat. Slog mig ner i förstaklassäte som jag nu bosatt mig i och fått åtskilliga blickar av grannen på andra sidan gången. Tror han är mycket imponerad över min fråmgångsrikhet som måste lett till mitt val av resevagn trots min föga ålder. Känner hur jag passar in bland alla datamobiler och manschettknappar.

Har nu maniskt stoppat i mig det som fanns kvar av resechokladen (läs: det jag inte åt upp igår istället för att packa) och räknar minuterna tills jag anländer till Göteborg och min bättre hälft!

60 minuter!

Det är skönt när yrket väljer en så man själv slipper välja.

Jag tränar på att bli bagare. Då vaknar man löjligt tidigt.

Tekniken är emot mig. Allvarligt. Jag tror den har bildat en facebookgrupp som heter "Vi som tänker jäklas med Andrea, thihi". För det första säckar min mobil ihop mer för varje dag. Igårkväll lyste den upp vid ett sms men skärmen var död - that's new. "Kul!" tänker ni. "Nej" säger jag.

Förra veckan köpte jag ett mobilt bredband. Den fungerade inte i datorn. "Haha" tänker ni "så roligt". "What the?!" säger jag och lämnar tillbaka det. Så nu är jag back where I begun - Internet hemma hos pappa och sporadiska uppdateringar med långt mellan varven.

Men hey-
Internet är nog bara en fluga. I vinter kommer alla säga "Inter..sport?"