Jag är först på bussen. Inte en enda sittplats är upptagen. Ingen finnprydd tonårskille med freestylelurar som läcker ut allt för högt spelande musik eller metroläsande kvinna, 42+, har tagit platsen jag så desperat kände att jag ville sitta på. Ingen översminkad tjej i högklackat sitter och stirrar ut på "ingenting" genom vad som skulle vart mitt fönster. Jag är först. Jag får välja. Jag är kung.



Bra val Andrea. Enda platsen där någon lämnat sitt tuggummi på sätet är där jag sätter mig.

Nåja. Det måste väl också tyda på en viss skicklighet?