Mitt syfte i livet är tydligen att underhålla andra genom att bara vara jag. Skönt att jag slipper fundera mer på det då.

Jag är på väg hem från Madde och pratar i telefon. När jag nästan är framme vid t-banespärrarna ser jag två killar, typ 12, som håller på att leka med dessa. Utan att tänka mer går jag mot spärren och det tar tvärstopp. Killarna stirrar på mig innan de börjar asgarva. Suck, tänker jag. Nu har de lekt med den här också. Jag går till spärren bredvid. Pang, stopp. Den ena killen skrattar ännu högre. Hahaha, hon glömde ta upp kortet!! Justfan.. kortet. Tack säger jag, plockar upp kortet och traskar snabbt igenom medan jag försöker låtsas som att ingenting av värde precis hänt. Bakom mig hör jag fortfarande killarnas asgarv fan också det där skulle man spelat in alltså!

Jag hade alltså kunnat bli en megastjärna på youtube och hamnat på Oprah Winfrey's show.. Ja alltså om det inte vore för det faktum att showen lagts ner.

Sicket öde.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0