Vid busshållplatsen idag passerade jag en kille som gick och sjöng för sig själv. Min första reaktion var att gå snabbare så jag kom förbi honom - antingen är han hög på knark eller knäpp, either way ville jag inte vara nära honom. Jag hinner ta ungefär tre steg innan det slår mig - jag går och sjunger för mig själv hela tiden. Senast för ett par dagar sedan. Visserligen inte när jag var helt själv, men på bussen bredvid min kompis medan hon pratade. Och i rulltrappan förra veckan. Och lite nu och då på jobbet för mig själv...

F.U.C.K.

In my face liksom.