Jag är smart och satte fast min röda bag på rullväskan så jag slapp konka med den ena bärandes och den andra rullandes. Jag tycker det var smart (och ganska självklart) att komma på. Däremot är jag inte smidig utan faktiskt jävligt klumpig och att försöka se världsvan ut då är att signa upp för Mission Impossible 4.

Tunnelbanespärrarna: Japp, då ska man ta sig igenom spärrarna. Man kan ju gå igenom barnvagnsporten tänker ni då. Nähä se ni det kan man inte! För spärrarna är coola glidspärrar så då behöver man inte leta efter något bredare. Jag lägger kortet mot avläsaren och dörrarna glider upp. Jag vänder väskan framför mig och börjar gå igenom. Jag sitter fast. Bagen är för bred och jag tar sats och kastar mig på väskan för att komma igenom. YES! Steg 1 avklarat.

Tunnelbanan: Efter att ha åkt ner i urinhissen (inga krångel där inte, bara stank) kommer jag till plattformen där tåget till Alvik nyss har anlänt. Men jag har inte bråttom för jag ska ta banan i riktning mot Hässleholm som går först om 7 minuter. Så jag ställer mig och tittar medan Alvik åker iväg och en tanke slår mig: Jag ska byta i Gamla Stan - går inte Alvik förbi där med? Tittar på kartan. Jorå.
   Odenplan kom dock efter ett par minuter och jag slängde mig på den i fart för att få bagaget över kanten.
Steg 2 avklarat.

Lidingöbanan: Så hamnar man i Ropsten med byte till lidingöbanan. Ett pendeltåg vilket är samma sak som stora trappsteg upp för att komma på och sen blir det trångt. Inser min begränsning och lyfter av bagen och fäller ner handtaget på rullväskan. Att stå vid dörrarna känns jobbigt så jag beslutar mig för att ockupera ett par säten bredvid en ensam (äldre) man. Börjar med att slänga in bagen och mannen stirrar på mig. Konstaterar sen att jag måste sätta bagen åt andra hållet för att själv få plats. Mannen tittat förtvivlat på mig och drar in benen så gott han kan. Jag konstaterar att det inte går att få in den andra väskan utan sätter mig själv snett emot mannen och försöker ha väskan så nära mina ben som det går. 
"Så kan det gå med väskor" säger jag och försöker att le lite urskuldande.
"Du har många väskor" konstaterar han, fortfarande förtvivlad.
Såklart ska mannen av innan mig och jag måste först blockera hela gången för att han ska komma från sittplatsen. Sen blir det att lyfta väskan för att fria gången så att han kommer förbi. Sätter mig ner och försöker att andas djupt innan jag ska av på nästa station. Med mycket packning är det bäst att ställa sig vid dörrarna i tid så jag inte fastnar och blir kvar på tåget. Tar tag i bagen med ena handen och väskan i den andra och reser mig upp. Bagen slår mot väggarna när jag alldeles för snabbt försöker pressa ut mig till dörrarna. Väl av konstaterar jag att det gör ont i armvecket när jag försöker rulla väskan. Men jag kom av i alla fall. It's a war injury folks!