Jag har haft en riktig filmhelg! Igår kväll såg jag som sagt Alice i Underlandet och efter det såg jag Love Actually i väntan på att i uppgift som privatchaufför få hämta hem folket. Jag måste lägga till att Love Actually är en av de bästa filmerna jag sett. Love is all around när man ser den.. *hjärta*

Idag skulle jag ha pluggat (har ni hört den förr?) men har varit så jäkla trött hela dagen att det inte blev någonting gjort. Trött och stressad är en dålig kombination och till slut tog jag vettet till fånga och satte på Kill Bill istället (jorå, det är så jag fångar mina vett). Han inte komma långt in i filmen förren mamma kom och undra om jag ville se en av våra hyrfilmer, och vem är jag att tacka nej till något sådant? Jag har älskat dig så länge heter den och är fransk och en riktigt bra film. Superbt skådespeleri och en bra story. Kristin Thomas Scott spelade huvudrollen om ni vet vem det är (annars kan ni ju alltid googla henne snabbt som tusan och sedan fortsätta läsa med ett nickande huvud - klart ni vet vem Kristin Thomas Scott är!).

Sedan - som le grand finale as we say in Sweden - såg vi på Sydkoreans spökfilm Into the mirrors. Om ni har sett Mirrors med Kiefer Sutherland kan jag säga att den här filmen är orginalet (som de flesta andra spökfilmer har sin härstamning i asien) men är mycket bättre. När jag har sett den här nu kan jag se tillbaka på Mirrors och tänka "ahaa, det var därför det hände. Nu förstår jag". En bra sak av amerikanarna var dock att de hade ändrat en stor del av storyn vilket gjorde att det var samma film fast ändå inte. Hänger ni med? Det jag menar är att trots att jag såg Mirrors först så kunde jag se Into the mirrors utan att egentligen vara helt säker på vad som skulle hända. Det gillade jag, inga förstörda överraskningar på det viset och jag kan få bli lite spooked.