Jag sitter nu i sängen i min varma pjamasdräkt med datorn i knät. Jag borde egentligen sova men jag tror att sockret i chokladen har kickat in och istället började jag läsa bloggar. Jag har blivit en riktig bloggnörd - från början läste jag inga bloggar men efter ett tag började jag läsa mina vänners och blev snabbt en trogen kompisbloggsläsare. Efter ett tag utökade jag förrådet med en endaste liten blogg som inte var någon jag kände (faktum är nog att jag började med den och sen kom vännernas..) nämligen Storstadspojken. Sen började jag själv blogga och i takt med att jag uppdaterade började jag fundera på hur andra bloggare skriver. Vad de berättar om, hur de formulerar sin svenska (eftersom jag kör mina egna regler gällande existerande ord och grammatiska regler) och steg för steg börjadejag läsa ytterliagre en blogg. Och sen en till. Och en till. Och två till. När allt kommer till kritan så är det nog ändå inte speciellt många bloggar jag följer, men jämför jag med tidigare så är det enormt! Gosh, vad har hänt med mig?

För att gå tillbaka till sockret som fortfarande håller mig någorlunda speedad har det slagit mig att äta socker och choklad när man är trött inte är särskilt smart. Eller nyttigt för den delen heller då ju godare chokladen är desto fetare brukar den vara (när det kmmr till mjölkchoklad alltså). Men det här är en fin mjölkis faktiskt som jag fick i julklapp och som måste ätas upp innan den blir allt för gammal! För det vore att slänga en dyr present rakt i ansiktet på en och det vill jag ju inte. Så pliktrogen som jag är ger jag efter för fröjdelsen (och dummheten), njuter av varje tugga och inser att jag har aldrig varit en size zero och kommer aldrig att bli. Men fuck that! Livet är för kort för att man ska behöva tänka på varenda liten gobit man stoppar in i munnen och jag väljer hellre bort ett McDonaldsbesök än min choklad. Och det är med bastum.