MOCA

För att åka till Civic ctr där jag skulle träffa Ida och några roomisar till henne var jag först tvungen att bli skjutsas till en metro station och åka tunnelbana därifrån.. Problem uppstår dock när två sitter i bilen och den ena inte har varit där på länge och den andra har (som vanligt) ingen som helst koll. Resultatet? En upptäcksfärd där jag får se så mycket mer av Kalifornien. Jag måste säga att, med vissa undantag, så gillar jag när man är ett par styckna som åker vilse tillsammans. Dels tycker jag att man oftast få se så mycket mer av sin omgvning och dels så är det bara kul att undra hur fasen man ska kunna ta sig därifrån, haha. Men för att återgå till mer relevant fakta så hittade vi Universal Citys subway och jag ilade ner och köpte mig en enkelbiljett för $1,25 - thats a goood price!
Jag vet inte vad det är men jag gillar att åka tunnelbana. Det är något frifullt med det.. troligtvis är tågets rörelse.

Suddig bild i subwayen


galet brant trapp upp till Civic Ctr (Civic Center)


En väl 15 minuter försenad mötte jag upp Ida, Alex och Erika som är några av hennes roomisar. Visade sig att de hade kommit 3 minuter innan mig så allt var lugnt. Timing is everything my friends. Det bar av mot MOCA - museum of contemporary art. Det var fascinerande. Ida och jag hade många djupa analyser över en del av konstverken som hängde där. Hur de reflekterade konstnären, djupet och budskapet i bilderna. Fan, vi var så djupa! Och vi pratade på svenska vilket troligtvis fick oss att låta ännu mer konstvetandes.. hrm.

Kul hade vi i alla fall! En av mina favoritbitar var nog den gröna hjärnan som låg skyddad i en glaskub. När vi gick närmare för att undersöka föremålet kommer en av vakterna med svepande steg fram till oss.

Vakten: mummel mummel
Ida: Exuse me?
Vakten (med en liten högre röst) : mummel mummel
Ida och jag tittar på varann.
Jag: Förstår du vad han säger?
Ida: Nä
Jag: Sorry, I cant hear you
Vakten (med normal samtalsröst): We usually keep an 18-inch distance to the objects...
Tonen var manande. Vi backar snabbt undan och går flabbande ut ur rummet för att gå in i nästa där besökare är fullt upp med att trycka upp sina näsor i tavlorna. 18-inches huh?

Det fanns dessutom ett jättecoolt rum som man var tvungen att ta av sig skorna för att få gå in i. En stor neonkvadrat på en ensam vägg och ett rum fyllt av rök. Jag tror det fanns något i röken.. vi blev, om något, ännu mer flummiga efter det. But that just makes art so much more interesting. Rummet var i alla fall mitt favoritkonstverk på museumet - helt klart!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0