Det är en underbar kväll ute. Den är varm, lugn och vindstilla och lockade mig och min morbror på en skön promenad runt sjön i mörkret. Jag måste säga att jag blev förvånad när vi gick förbi en bänk där det satt två mammor och pratade med en barnvagn. Förvisso var klockan inte mer än halv sju-sju men solen försvinner någon gång efter fem och sen är det mörkt. Förstår inte hur de vågade gå själva runt sjön, men de hade ju varandra antar jag. Vi träffade även på en skunk som min morbror föreslog att jag skulle gå och hälsa på (läs: han sa att jag skulle lyfta den i svansen) och sen hamnade vi i sjöfåglarnas årsmöte och blev tvugna att korsa gräsmattan för att inte hamna mitt i den.

Fullmånen lyser fram bakom molnen. Jag brukar alltid sova konstigt när månen är framme så det kanske är den som gör att jag vaknar så förgrymligt tidigt om mornarna nu. Halv åtta och jag var vaken idag - tio över och jag var uppe. Vad hände med att sova ut?