Jag har gått upp tidigt sen i söndags och började se fram emot att få sova ut idag. Mobilen lämnade jag i vardagsrummet bara för att ingen skulle kunna störa och jag kröp trött ner i sängen igår natt något senare än vad jag egentligen borde. Allt för upplagt för måmnga timmars härlig sömn när jag vaknar - trött och lätt förvirrad - tjugo i sju imorse. Någonstans långt bak säger huvudet åt mig att gå upp men kroppen är tung så jag lägger ner huvudet på kudden igen och somnar om (drömmer om kortspel och hur dåligt det är) och vaknar upp lite mer än en timme senare. Klockan är nu tio över åtta och jag sitter nu i vardagsrummet med datorn i knät. Ute lyser solen vilket är jättehärligt men jag tittar fortfarande ut med trötta ögon. Livet är bra ironiskt.