På mitt youtubekonto har jag 3 olika versioner av Hallelujah sparade bland mina favoriter, men den här är den absolut bästa av dem. Kurt Nilsen (den sista) ger mig rysningar varje gång han sjunger.

Kanske är det bara jag som är väldigt fördomsfull men Nilsens röst var absolut inte vad jag trodde den skulle vara. Men jag gillar när jag blir överraskad positivt på det där viset.. det är som de säger: Man ska inte dömma en bok efter omslaget. Jag fick samma chock när jag hörde Paul Potts, Susan Boyle och Nick Pitera för första gången (varav de två första blir jag fortfarane lika tårögd varje gång jag ser på deras auditions).

Åh, jag tror jag ska sätta på låten en gång till!