Jag skolkade idag (om det nu är så att man kan skolka från en distanskurs). Jag hade ju matteföreläsning imorse och väckarklockan ringde i god tid för mig att komma upp och göra mig pigg och alert och mattesmart. Men när jag satt i sängen och försökte få bena att röra på sig såg jag hur klockan gick.. till slut var det 10 minuter innan starten och jag fick verkligen tvinga mig att gå upp, men det gjorde jag. Och jag satte på datorn. Och jag loggade in i konferansrummet. I came, I saw, I walked away. På 20 sekunder kunde jag konstatera att
a) jag ligger så mycket efter
b) jag fattar fortfarande inget av vad läraren säger
c) i'm so screwd..
och att då spendera en hel timme av mitt liv framför en dataskärm där obegripliga saker händer fick mig att rysa och jag stängde ner fönstret och loggade istället in på facebook. So much better.

Trots detta plockade jag fram matteboken senare under dagen och helt plötsligt sa något klick med kapitlet jag läste: jag förstod vad de gjorde. Och inte nog med det; jag kunde även gå tillbaka och lösa ett tal jag inte kunnat lösa för ett par dagar sedan. Kände mig mäkta stolt. Det kanske finns hopp trots allt? Även om det är ett väldigt litet?..

Till middag blev det thai-take away och vi hade dessutom extra middagssällskap. Maten smakade himmelskt och sällskapet var jättetrevligt. Sitter nu mätt och alldeles för trött för klockan  10 och avslutar dagen med choklad. My love, my life, my joy.