I ungefär 1 timme lyckades jag sitta och koncentrera mig riktigt bra på skolarbete. Jag läste, jag strök över och jag förstod. Men efter att ha läst alla löspapper upptäckte jag mina grejer som fortfarande låg kvar i hallen sen min anländning och senast igår påpekade mamma att hon ville ha bort sakerna därifrån. Därför beslutade jag mig för att, innan jag tog tag i boken, flytta mina högar från hallsoffan till högar på sovrumsgolvet och sedan fortsätta min koncentrerade väg mot kunskap och lärdommar. Pfft.

Det där med pauser är farligt - när sängen var bäddad, sakerna flyttade och boken uppslagen hade all självdiciplin flygit ut genom fönstret och stod nu i en halvmeter snö och lipade åt mig. Facebook, msn och bloggläsandet blev resultatet istället fram till det att jag kände att det banne mig vad tid att börja plugga igen.. men var jag inte lite hungrig? Jag skulle iaf behöva äta om nån timme och eftersom jag redan var ur kurs kunde jag lika gärna börja tillaga maten nu. Sagt och gjort och lucnhen blev tillagad, uppäten och min koncentration kom i alla fall inte tillbaka. Jag gav boken en chans och insåg att det var hopplöst - dessutom började jag bli sugen på varm choklad. Då bestämde jag mig för att det var dags att gå ut på promenad för att sedan kunna komma tillbaka, avnjuta en förtjänt kopp oboy och sedan se att pluggron kommit tillbaka!

Sitter nu med en kopp urdrucken varm choklad (funderar på om jag ska ta en till) och Computers: Tools for an information age bredvid mig. Jag vettetusan hur det ska gå.

Vinterpromenad