Blomflugor måste vara riktigt riktigt korkade. Seriöst.

För det första är de alltid där de inte ska vara och de är alltid ivägen och av någon anledning verkar de älska att hålla sig riktigt nära min mun med risk för att jag vid varje andetag andas in dem (kan det räknas som proteinintag?). Varför?

När jag är inne i badrummet och tvättar händerna kommer de igen. I det här fallet verkar vi ha en "husblomfluga" som är sällskapssjuk och av någon för mig oförstålig anledning skulla han hela tiden vara i närheten av mina händer - medan jag tvättade dem. Eftersom jag helt plötsligt känner det som min skyldighet att han inte dör måste jag därför stänga av och sätta på vattenkranen allt efter hur flugan förflyttar sig. Sedan undviker den nätt och jämt att landa i en vattenpöl på handfatet men lyckas i alla fall få vatten på vingarna så han vinglar omkring istället.

Och slutligen nu när jag hade öppnat micron för att värma min mjölk ännu mer kommer flugdummern igen och växlar mellan att sätta sig på insidan av microdörren och flyga in i micron. När jag sedan viftar för att rädda den från en säker strålningsdöd sätter den sig mellan dörren och självaste micron med resultatet av att den skulle bli en liten fluglort om jag stängde igen dörren.

Så min fråga är nu: Har blomflugor en hemlig dödslängtan eller är de bara extremt korkade?

Jag tror det första alternativet. Blomflugor är nog av naturen olyckliga varelser som alla flyger runt dagarna i ända med en stor självmordsönska. Dessutom tror jag att det är en sport för dem att se vem som kan dö på det mest konstiga / annorlunda sättet och varje dag redovisas det i blomflugornas egen morgontidning hur gårdagens flugor lyckats ta kål på sig.

Skaffa en flugpsykolog! Detta börjar bli djupt störande.