Det började bra, jag gick upp för gatorna och letade efter en postlåda och sakta men omärkligt började det dugga. Jag fällde upp paraplyet men tog snart ner det igen eftersom man egentligen inte märkte av regnet - det var mer uppfriskande än blött faktiskt. Så helt plöstligt utan förvarning öppnar sig himmlen och stora regndroppar börjar falla ner på mitt huvud och jag fäller upp paraplyet igen och försöker gömma mig bäst jag kan under det. Men blåsten tar i och jag tvingas dra ihop det igen och springer istället in på Barnes & Nobel och hittar mig en CD-skiva. När jag torkat upp någorlunda beger jag mig ut i regnvädret igen och vid det här laget går paraplyet att fälla upp min inte ihop..

Springer in på Starbucks och köper en varm kopp choklad och en very berry muffins och värmer upp mig. Det är kul hur mat kan smaka så annorlunda beroende på i vilket tillstånd man är i: den varma chokladen smakade helt ljuvlig när jag drack den och samtidigt värmde upp min frusna kropp. När jag däremot var varm och fått upp blodsockernivån igen smakade den inte alls lika ljuvligt som i början utan bara som vanlig varm choklad. Hur som haver gjorde den gott för både kropp (kanske inte) och själ och jag vågade trotsa vädret igen. Och så mycket fick man för det: Mellan H&M och Zara föll  regndropparna strörre än någonsin och väl framme vid Zara hade jag en sjö i skorna. Faktum var att jag var så blöt om fötterna att jag under en kort stund funderade på om jag vågade gå in i affären eftersom jag var rädd för att lämna en å efter mig av regnvatten. Visade sig dock att mina strumpor har bra uppsugningsförmåga och inget verkade forsa ur skorna. Men jäklar vad kall man blir efter ett tag! Och då försvann min shoppinglust och jag nöjde mig med min Joshua Radin skiva och tillkallade min privatchaufför (a.ka. morbror) för resa mot varma torra strumpor och mjukisbyxor. Tack.