Jag fick en man att titta bort igår. Ni vet hur det är när man befinner sig i en folksamling. Det finns alltid någon person som blicken fastnar på och så fort den tittar upp fladdrar man med blicken åt sidan väldigt "casual" som säger att nej jag stirrar inte alls på dig, det är fläcken bredvid ditt huvud som är intressant. Och ibland så möter man själv blicken när man tar någon på bar gärning som stirrar på en. Men ibland finns det den där som ohämmat stirrar på en och det blir man själv som viker undan med blicken. "Jag brukar alltid stirra den i ögonen tills de viker" hör jag folk säga och jag brukar tänka att det vill jag också testa men aldrig vågat.

Igår upptäckte jag en farbror som hade sin stirrblick på mig och som vanligt fladdrade jag undan min blick från hans. Men när han inte gjorde likadant blev jag helt plötsligt irriterad och tittade tillbaka, höll blicken nån sekund osäker på hur länge jag skulle våga göra det.

Då fladdrade han.


Mina damer, herrar och alla mittimellan; Låt mig presentera förstagångssegraren i en ögonduell -
Andrea!