Vi sitter stillsamt i soffan och kollar på tv, trötta efter en dag med många och långa promenader. Allt är lugnt, ute på grillen håller fisken på att bli färdig och den smutsiga disken är diskad. Plötsligt uppfattar jag någonting i ögonvrån. Något rör sig snabbt och beslutsamt mot oss med en hastighet som är långt över vad den borde. Jag rusar upp och hoppar en halvmeter bort från soffan i lagom tid för att se... da da da daaa - Den Svarta Änkan. Dödlig och svart som natten stannar hon precis vid soffkanten och jag skriker högt: spider!

Tur att det finns folk som inte drabbas av samma panik som mig när en spindel kommer i närheten. Men jag tycker helt klart att mitt - ska vi kalla det avståndshållande till spindlar - är helt berättigat. För det första är spindlar i sig äckliga, läskiga varselser. Att de dessutom har 100 ögon och giftgaddar som de mer än gärna sätter i stackars människor så fort de är hungriga gör det bara värre. Dessutom var den här svarta änkan stor (och det är utan överdrivelse, jag har vittnen på det).

Tyvärr han jag inte få en bild på krypet då den snabbt sprang under soffan innan den blev mos. Men jag kan då säga det att tack ska du ha men nu räcker det med spindlar. Japp.