Welcome To Hollywood - the city of hopes and sleez!

Det första som slog mig när vi kom till Hollywood var hur absolut oglamoröst det ser ut. Vi vandrade längs Hollywood blvd och byggnaderna runtomkring var gråa, det fanns tursitfällor överallt (som jag fastnade i) och en stor överexponering av genomskinliga nattlinnen, push-up kalsonger och Girls, Girls, Girls. Inget särskilt extraordinärt, inge glitter och glamor - ganska grått och trist faktiskt. Men när vi vandrade längst Walk of Fame och jag hoppade höghus flera gånger då jag upptäckte namn som "Ingrid Bergman, The Village People, Mickey Mouse" och många fler började jag ändå känna en förändring - det började skymma - och helt plötsligt förvandlades staden till något annat. Neonljus, malls och superhjältar, nu började jag äntligen förstå vad Hollywood handlade om! Väl framme vid Chinese Theatre (där de stora kändisarna får lämna handavtryck) möts jag av Yoda som kommer fram till mig, säger något jag inte hör, tar tag i min hand om snurrar runt mig. Jag står nu redo för en bild med honom. "Why not, this is Hollywood" he said. Klick, klick och vi var färdiga. Han tittar än en gång på mig men den här gången är det inte för en till snurr utan för pengar, eller "tips" som de kallar det. Sorry Yoda, jag använde precis upp mina sista lösa dollar på vykort i en turistbutik. Han fick nöja sig med en kram istället.

Det blev en kortvisit men jag är ändå nöjd. Hollywood var kul och jag har dessutom sett var de håller Oscarsgalan OCH, icke att förglömma, Hollywoodskylten. Åker jag dit igen ska jag dock ta reda på vart Julia Roberts arbetade i Pretty Woman.. Jag menar, det är ju sånt som är status att ha varit på.