Idag har jag varit duktig! Dagen började med en kamp i sängen om huruvida jag skulle gå upp och träna på gymmet som jag undvikit hela veckan eller om jag skulle bestämma att det het enkelt inte var gymdag idag heller. Nyttan slog dock latheten på näsan och jag steg upp, packade min väska och åkte ner för att återskapa muskler i armar, ben, mage och rygg. Att träna är ett helsike tills man väl kommer dit, men sen måste jag erkänna att det faktiskt är skönt att känna hur det bränner i bena och jag är glad efteråt att jag åkt. Det bästa dock med att träna är stretchingen efteråt! Ibland är nog stretchen halva dragkraften till att jag överhuvudtaget åker ner vissa dagar. Tänk, man sitter bara och hänger och får resultat! Och allt som krävs är att man värmt upp kroppen. Hakuna Matata.

Efter gymmet gick jag iaf svettig ner på stan och fixade mina ballerinastrumpor som jag skjutit upp sedan i våras. 2 par blev det (svarta och beiga) och sen köpte jag lunch innan jag tog kollektivtrafiken hem. Jag vet inte om det är med min allt stigande ålder och jag håller på bli knäpp i förtid men jag har börjat prata allt mer med mig själv. Det började oskyldigt med att jag pratade med datorn och har skrämt slag på ett antal vänner på det viset, sen har jag börjat prata när jag är ensam hemma och nu - idag - gick jag och pratade för mig själv på stan. It's the first sign of madness I can tell you...