Jag har i stort sett gjort ingenting av vad jag skulle göra idag, men fortfarande så intalar jag mig själv att det finns tid - än är dagen inte slut. Förnekelsens kraft äro mäktig.

Jag har däremot varit ute och lekt med min kusin i sandlådan. Det var härligt faktiskt, det är så pass varmt ute att en jeansjackan funkar jättebra och jag kunde ha mjukisbyxorna på. Varför klä upp sig när man ändå ska till lekparken och bli smutsig? En mamma där satt med väst, tjocktröja och solglasögon. En annorlunda kombination må jag säga, speciellt eftersom solen försvunnit för ett par timmar sedan. Men alla sätt funkar förutom de som inte gör det..

Nu sitter jag och lyssnar på O helga natt med Tommy Körberg. Ute är det mörkt och pepparkaksburken står framför mig. Blundar jag kan jag känna doften av saffran och kanel. Mmmm, jul! Utanför altanfönstret dalar stora vita snöflingor sakta ner mot marken och bildar ett vitt täcke över mark och asfalt. Adventstakarna lyser upp rummen och i hörnet står den stora julgranen uppklädd med ljus, girlanger och julgranskulor i olika färger. Det finns en värme inne i huset som bara finns under juletider. Den där varma känslan av dofter, tjocktröjor och innemys. Julen är här och lyser frid på jorden, glädjen är stor i ett barns glada ögon bor den.

Jag tänker inte öppna ögonen. I min värld ser det ut såhär nu och då struntar jag i vad de andra säger. Så det så.

Julen är här i våra mörka länder, kom, låt oss ta varandras händer när julen är här. Julen är hääääär!