Igår blev det en promenad som lovat, 5000 steg eller 5305 steg för att vara mer exakt. Tjohoo! Började med att gå till sjön där man såg solen gå ner bakom de höga bergen som vadade i rosa sken (pretty picture), men - Vad hände då? Jo förstår ni, en badvakt (jorå, en livslevande baywatch life guard) åkte runt i sin gula life guard bil och annonserade att parken stängde och grinden skulle låsas. Far och flyg! Och inte ville jag bli inlåst tillsammans med fåglarna och säkert en och annan läskig gubbe som smyger i buskarna om kvällarna, så då blev det bara att vandra vidare (fick höra sen att det är grinden till bilvägen som låses, fotgångare kan fortsätta vandra om de vill). Istället gick jag till lekparken med min kusin där vi busade tills det bara var vi två kvar. På vägen till parken hände dock något mystiskt. För att komma till sjön har man två val, antingen springer man över bilvägen och hoppas eller ber att man inte blir påkörd av en bil undertiden, eller så kan man gå i en tunnel under vägen. Så vad valde jag? Tunneln såklart. Men när jag skulle gå igenom tunneln tillbaka från sjön, knappt 10 minuter efter att ha gått igenom den första gången, så ser jag en förändring. Mitt i vägen, precis i början av tunneln, ligger en stor boll av taggbuskar. Ni kan tänka er de där torrbollarna som blåser i vinden i Vilda Västern. Jag är helt säker på att den inte fanns där när jag gick dit. Så hur fasen kom den dit nu? Det är en bra fråga...